flummsan - livet ur min synvinkel

Jaha, första bloggen som 17åring då. Inte alls märkvärdigt egentligen. Man räknas ju bara som ett år äldre. Man blir inte längre,  intelligentare, snyggare över en speciell dag heller. Hade jag som proffs inom någon sport suttit i en intervju med Peter Jihde hade han bergis frågat - "Hur känns det?"


Ja hur är egentligen känslan när man fyller år? Alla människor är nog väldigt olika på den punkten. Personligen tycker jag att det är rätt så kul men samtidigt inte. Känns faktiskt "jobbigt" när släkt och andra kommer för ens skull. Kan tyckas sjukt att man känner sin besvärad över det, men jag vet inte. Gillar inte den tanken bara. Det roliga (från den här (igår) sjuttonårsdagen) är när man bjuder hit de närmsta vännerna.

I fredags var mikkan och carola till mig och jag hade (okej, med lite hjälp då) lagat, enligt oss alla tre, jätte god mat. Potatisgratäng och fläskfilé med pepparsås, mumma (: Vi såg även filmen Sex and the city - the movie som var över två timmar lång, det trodde inte vi när vi satte på filmen men jag kände i soffan när mikkan började känan sig lite "rastlös", jag tyckte dock inte att filmen kändes så lång för det var faktiskt bra, inte okej, utan bra.

Själva födelsedagen då, ja som alla andra måste jag väl säga. Elli kom hit på kvällen och grattade mig eftersom hon inte kunde komma på fredagen. Vi hade då kul och vi såg även filmen Disturbia en thriller-drama. Malin såg den även med oss och filmen var väldigt bra. Tänk om du bor granne med en mördare? Någon måste ju göra det.

I dag blir det en efterlängtad sväng till Envis, sjukt hur mycket jag saknar honom.

My new look (håret), tycks ;p?